Ansluten av Adam och Viktor började jakten på något att dricka. Sidorna i den legendariska ölmenyn gick varma men tillslut fastslog vi att det vara fanns en sak att göra för att enas. Vi satsade på en öl nästan lika legendarisk som listan själv! 3 Fonteinen Hommage - En frukt lambic med hallon och körsbär brygg till minne av Armand (den nuvarande bryggarens) far Gaston Debelder. Nog gör ölen honom rättvisa alltid.
Flaskan har legat och väntat på oss sedan 2007. Surölsfantaster som vi allihopa är kändes det smått heligt att öppna den. Sagt och gjort, vätskan som möter oss är djupt röd och grumlig och innan vi vet ordet av har rummet fyllts av en mild hallon doft. Aromen domineras av just friska hallon och det är förvånande hur färsk och levande den känns efter fyra år på flaska. Utöver hallonen finns några sura körsbär och ett virrvarr av allehanda skogsbär. Utöver det finns också en antydan av kryddor och en mustighet. Smaken är uppfriskande med mer smaker av syrliga hallon och en liten kärvhet men även arom av tranbär och vinbär. Syran är hela tiden närvarande men aldrig skarp. Ölen är fantastisk god och bland det bästa jag jag druckit i surölsväg. Betyget således 4.7.
 |
| Foto: Anton Lindström |
Vi konstaterade att det var inte mycket som kunde slå denna smakupplevese och bestämde oss för att ge drickandet en paus och fylla magarna lite. Detta kombinerades med ett besök på Khiosk där Grasstoots/Cigar City - Nither smakades till en underbar pizza. Vilken härlig och kraftfull dubbelipa!
Därefter bar det av mot Fermentorens (Croocked Moons bryggpub) inofficiella öppning där det bjöds på en härlig stämning och massa god fatöl. Lokalerna var mysiga och trevligt inredda, läget toppen och dassdekorationen fantastisk. Ölen var inte heller att leka med, deras witbier som jag inte fångade namnet på och Darkness, en oatmeal stout, var fantastiskt bra. Darkness var fylld av härliga kaffearomer och smaker, det fanns en schyst rökighet och lite choklad i doften. Smaken var len som sammet, kroppen fyllig och välbalanserad med stora kaffesmaker. Mycket bra blev utlåtandet vilket också betyget på 4 reflekterar.
 |
| Foto: Anton Lindström |
Klockan började närma sig nio och det var dags för kvällens höjdpunkt - eller så här i efterhand ölen vi kom dit för att prova, Zwanze 11. Kvart i nio var vi där och efter oss en lång kö andra öltörstande. Vid insläppet gick det smidigt och redan någon minut efter dörren öppnats stod jag där med min Zwanze i handen. Jag navigerade genom vimlet och hittade en sittplats där jag kunde få lite ensamtid med denna öl.
Zwanze 2011 är frisk och ren. Den ser vackert och inbjudande röd ut i glaset och doftar syrligt av sura bär som körsbär och krusbär men också av frukt och framför allt druvor. Mineraler och en svag träkaraktär gjorde sig också påmind i aromen. Smaken är sötsur och känns väldigt ung och levande, den är verkligen uppfriskande och lättdrucken. Det smakar lätt av söta druvor och citrusfrukt. Förvånansvärt nog är den inte särskilt sur och komplex i jämförelse med Cantillons övriga öl. Visst är den bra, men en smaksensation är den inte riktigt. Mitt betyg blev 4.1 för den är trotts allt en riktigt läskande, god suröl som jag gärna dricker flera glas av.
 |
| Foto: Anton Lindström |
Efter besöket på Ölbutikken började gänget splittra sig då det fanns tåg att passa. Jag skulle inte åka riktigt än så jag stannade nyfiket kvar för att se vilka fat Mikkeller bar skulle koppla på. Det visade sig bli en sen kväll då Cantillon FouFoune och Mamouche kopplades på. Dessa två öl kommer dediceras egna inlägg för vilka fantastiska smakupplevelser de är. När jag beställer in mer än tre glas av samma öl kan det lätt konstateras.
Tack till alla inblandade för en otroligt trevlig kväll i surölets tecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar