torsdagen den 8:e september 2011

Mikkeller Hop Series - Del 4 av 4

Del 1
Del 2
Del 3

Här följer den fjärde och sista delen av humle kavalkaden. I detta inlägg tittar jag närmare på en gammal favorithumle samt en uppstickare med en speciell och spännande arom. Med dessa texter och skildringar hoppas jag att ni blivit inspirerade att lära känna nya humlesorter och kanske analysera den där IPA'n lite extra!  Jag vill också passa på att tacka Fredrik och Dahlberg för en trevlig provning, ser fram emot fler.

Skriva, skriva, skriva...























Vi börjar med favoriten, Simcoe (95 IBU AA 12-14%). Simcoe är en amerikansk humlesort lanserad i början av 2000-talet. Målet var en humle med en hög alfasyra och en låg astringens. Den används främst som en arom- och bitterhetshumle och är i dagsläget omåttligt populär hos de amerikanska mikrobryggerierna men den börjar också dyka upp i svenska öl som t.ex. Hop Yard IPA från Nils Oscar (1493) och tidigare Sigtunas Sommar IPA dock inte ensam utan i kombination med andra humlesorter. Vill du verkligen få känsla för humlen rekommenderar jag att du letar upp Weyerbacher Double Simcoe IPA på en välsorterad ölpub, den är nyss inkommen i Brills sortiment.

Simcoe till karaktären påminner mycket Cascade och Amarillo fast ordentligt uppumpad. Det är också den känslan Mikkellers öl ger mig. Här hittar vi Grapefrukt och tallbarr samt en stör söt fyllighet av andra exotiska frukter. Den är aromatisk och komplex med en stor efterbeska, en lysande humle på egen hand. Betyget blir således 3.9/5.

Ut som sista humle bland de 10 mest intrycksgivande är Bravo (103 IBU AA 14-17%). Även detta en ny amerikansk humle med en galen alfasyra! Humlen härstammar från bl.a. Zeus (Tomahawk) och Nugget och släpptes kommersiellt första gången 2006. Året därefter arrangerade Drake’s Brewing en ölfestival för att lansera humlen. Här bjöd man in 21 bryggerier att brygga IPA med den, resultaten var blandade! Humlen har ännu inte gjort någon stor succé ännu men jag fortsätter hoppas då den verkligen smakade intressant.

I aromen dominerar gröna äpplen och vissa pärondofter, bakom detta lite gräs och en lätt citrussyrlighet. Den känns uppfriskande och välbalanserad med en del toner av jord och mineral. Kroppen känns lätt och beskan förvånansvärt låg, alkoholen döljs mycket bra. Bravo imponerar som en frisk och intressant humle, betyget blir 3.6/5.

Tillåt mig att avsluta denna serie inlägg med att beskriva cuveén som egenhändigt blandades av alla 19 öl. Efter att sett den skapas förstår jag precis hur Frankenstein måste känt sig. Vilket monster det blev! Dominerar doft och arom gör tropiska frukter men under detta lager hittas karamell, örter, bär och gräs. Det är nästan spretigt med andra ord. Smaken är torr känns inte särskilt fräsch alkohol skiner igenom och beskan är tydlig. Vi hoppas att Mikkeller lyckas bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar