tisdagen den 10:e april 2012

Överflöd'i mjöd? Mjödhamnen - Kullabrygden

Jag har varit nyfiken på mjöd ända sedan jag på Stockholm Beer & Whisky fick prova en uppsjö varianter hos Mjödhamnen. Då hade de endast ett fåtal egna mjöd att bjuda på men nu bara några månader senare ser det annorlunda ut. Idag har man hela 16 mjöd hos systembolaget och mer är på väg under nästkommande släpp. Mjöden jag provar idag ska vara halvtorr och heter Kullabrygden (74844). Jag hade turen att kunna köpa den på mitt lokala systembolag då honungen kommer från just Kullabygden. Honungen i detta mjöd kommer ifrån Lars och Christine Rosenquist och är från hela året 2010, den beskrivs ha en tydlig dominans av bland annat lind.



I doften hittas genast äpple och blommor, den känns väldigt grön och växtlig. Men bakom detta döljer sig mjukare dofter av bland annat honung och nektar med en fyllig sötma i bakgrunden. En del svagare toner av jäst finns också i doften men det är inget som stör mig.
 
Smaken känns direkt balanserad och jag finner den relativt torr. Det finns fortfarande en sötma och distinkta smaker av äpple, päron och självfallet honung gör sig påminda. Honungen blir mer och mer framträdande när vätskan värms upp, precis som den efterföljande alkoholen. Mjöden upplevs värmande men fortfarande med en ren friskhet. Som oerfaren provare relaterar jag en del av smakerna jag hittar till vin eller cider med adderad honung. Fruktigheten är förvånande och jag tycker rätt bra om brygden! Det är att komma lite närmare just naturen.

Jag tycker det var en trevlig upplevelse och ser fram emot mer mjöd på bordet. Betyget landar på 3.8.

torsdagen den 5:e april 2012

Vintageöl: Orval 2004

Idag är det 4th Annual Orval Appreciation Day och jag tänker fira denna, en av mina favoritöl, genom att smaka en 8 år gammal flaska. Meningarna går isär om hur den lagras och när den  helst ska drickas men jag känner på mig att den inte kommer vara en besvikelse. Har man ännu inte upplevt denna välbalanserade, friska och underbara öl gör man det lättas genom att beställa den styckvis på sitt närmaste systembolag - Orval (1650)


Förväntningarna är på topp. Redan när kapsylen pyser av flaskan dansar dofterna fram. Den gyllene, gnistrande ölen fyller upp glaset och lämnar en tjock mjuk skumkrona. Inte ett uns oxidation finner jag när jag för näsan mot glaset. Istället är den ren, frisk och fruktig, gröna äpplen, citrusblomm, gräsängar, mineraler, och en svag jordighet. Jästen dominerar aromen men istället för den syrliga torrheten som färskare flaskor bjuder på har denna utvecklats till något mjukare, lenare med toner av vanilj och torrt trä. Maltigheten börjar träda fram och i bakgrunden finns arom som anar om bröd och sädesslag.

Smaken är inte längre torr utan harmonisk och välbalanserad. Humlen har bytts ut mot smaker av päron och en ren blommighet.  Jag hade inte kunnat ana att den lagrats så väl. Kroppen sitter precis där den ska, varken för tung eller för lätt. I eftersmaken träder beskan fram, syrligheten finns inte att finna men det stör mig inte. Detta var inte menat att bli ett hyllningsinlägg i denna utsträckningen men jag kan inte hjälpa det. Orval är unik och fantastisk på sitt eget sätt. Glaset gapar tomt och det säger allt. Betyget blir denna gången överflödigt - den är en upplevelse.

lördagen den 31:e mars 2012

Slottskällans Kloster 2008 och 2012

Slottskällans Bryggeri gör tveklöst bra svensk öl och deras Imperial Stout var för mig en god inkörsport mot de tyngre stilarna. Därför blev jag så glad när jag i Köpenhamn förra året hittade ännu en av deras starkare öl, nämligen Kloster från 2008. En öl som man också slutade brygga samma år. Det skulle dröja fyra år innan den kom tillbaka men nu kan vi återigen hitta svensktolkad trappistöl på systembolagets hyllor. Kloster 2012 (11679) denna gång i ekologisk tappning släpps den 2:a april i ett "40-tal butiker". Jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att parallellprova de båda ölen!


Kloster 2008

Ur flaskan flödar ett lätt rödfärgat öl med bruna nyanser, vätskan är klar och elegant. En liten skumkrona bildas men ebbar kvickt ut. Den källarsvala ölen har en svagt oxiderad, lätt fruktig doft som påminner om äpplen, plommon och sirap. Lyckligtvis är doften förhållandevis ren och inte överväldigande, den binder sig bra med ölens kryddiga karaktär. Doften snuddar vid den unkenhet som ibland hittas hos just äldre öl men det blir aldrig mer än en svag aning. I takt med att ölen blir varmare börjar sötman växa fram allt mer. I bakgrunden bjuder malt, ekträ och bär på små vinösa inslag.

Drycken är fyllig med en ren och påfallande söt smak. Kolsyran förefaller vek men stannar länge nog för att fylla sin funktion. Smaken följer doften och lagringen är väl märkbar även här, men det hela fungerar bättre när den värmande alkoholen hjälper till att stötta. När jag smakar ölen tänker jag på karamell, socker, övermogen frukt och nötter men den bär också på tanninliknande smaker som upplevs smått adstringerande mot slutet. Spelar humlen ett spratt eller är det lagringen? Smaken är dock klar och tydlig, och till min förvåning fortsätter den blomma ut alltmedan jag dricker!

Stiltypiskt hade jag inte lyckats gissa rätt, de belgiska tonerna är helt försvunna. Istället dricks den som en trevlig strong ale eller liknande stil. Ölen är prydlig och har lagrats med värdighet även om den förmodligen passerat sin topp.

För att särskilja de båda ölen presenterar jag den fulla betygsskalan denna gång, som utläses enligt följande:
Doft 7/10, Utseende 4/5, Smak 8/10, Munkänsla 4/5, Helhetsintryck: 14/20 vilket ger ett samlat betyg på 3.6

Kloster 2012

Redan vid ett första ögonkast skiljer de båda ölen sig. Årets upplaga är grumlig och har en tjockare brun färg med orangefärgade skiftningar (Ni får ursäkta att bilden tyvärr inte gör ölen rättvisa). Skumkronan är däremot lika flyktig som hos sin föregångare. Innan jag ens stoppat näsan i glaset lockar ölen med belgisk doft som jag närmast förknippar med jäst, estrar och skumbanan. Det belgiska temat fortsätter därefter med mjuka peppriga och kryddiga fläktar. Här återfinns också fruktiga dofter, en del plommon och aprikos blandat med ett stänk vanilj skapar en bild av något som kan liknas vid fruktkaka. Sammantaget är doften är len och bär på en svag sötma, tyvärr känns den aningen spretig men inget ett halvår i källaren inte kan lösa.

Ölen som möter mig är till en början mjuk i kroppen men kolsyran är här betydligt vassare även om bubblorna fortfarande är små. Smaken är likt doften pepprig men på ett trivsamt behagligt sätt, vad som emellertid överraskar är hur torr ölen är! Det kanske inte helt stämmer överens med vad jag är van vid i stilen men personligen uppskattar jag faktiskt det och tror den nu gör sig än bättre med mat. Sötman spelar i bakgrunden och vi bjuds istället på en hel del maltsmaker som spelar bra tillsammans  med den belgiska estrigheten. Små aningar av mörkt socker och en liten beska träder fram i eftersmaken vilket skapar lite av den komplexitet jag annars saknat i ölen.

Den belgiska karaktären är övertygande i Kloster 2012, en trevlig öl och definitivt något som kan avrunda vårkvällarna framöver. Slutligen är jag väldigt nyfiken på hur lagring kommer påverka flaskan, förhoppningsvis kan vi förvänta oss mer sammanflätade smaker.

Doft 8/10, Utseende 3/5, Smak 7/10, Munkänsla 3/5, Helhetsintryck: 16/20 vilket ger ett samlat betyg på 3.7

torsdagen den 8:e mars 2012

Sixpoint Resin

Den glada nyheten att Brill & Co. lanserar Sixpoint så här lagom till vårkanten gav mig ett infall att prova en av ölen för mig själv.

Sixpoint är ett relativt nytt bryggerier från hjärtat av Brooklyn. Shane Welch startade bryggeriet 2004 och sedan dess har Sixpoint utmärkt sig genom att skapa innovativa men stabila bra öl, ofta med historiska återkopplingar. Ett reportage om bryggeriet finns att hitta här, Brewery Show: Sixpoint Craft Ales.

Ölen jag smakar på idag är den nylanserade Resin. En kraftig Dubbel IPA där man tagit tillvara på humlekottens oljiga essens, kådan eller resinet så att säga. En lagom flummig men mysig film om det hela kan ses här, Sixpoint Resin.


Ölen som möter mig i glaset är mörkt brunorange med ett tjockt krämigt lager skum. Praktfullt värre! Redan här kan jag ana att den är rätt stygg. Mycket riktigt, doften är djup, tung och domineras av just den tjocka vällukten jag ofta förknippar med kåda och tallbarr. I bakgrunden finns den mer aromatiska doften av torr humle - en doft alla hembryggare borde känna igen. Sötman är subtil och välavvägd. Fruktigheten man vanligen hittar i denna typen av öl uteblir nästan totalt vilket känns uppfriskande för en gångs skull, allt den bjuder på är en svag aning av citrus och mörka bär. Kyld fann jag dofterna nästan ligga i lager men när ölen fått värmas upp och lufta sig lite band aromen sig samman - Jag vet inte vilket jag föredrog bäst.

Kroppen är kraftig och precis lagom för att bära upp beskan och smaken hos ölet. Kolsyran är relativt livlig men fyller sin funktion och lyfter smakerna. Smaken är ungefär vad man kan förvänta sig efter doften, väldigt humledominerad med kåda och uns mörk sirap. Beskan däremot är mjuk och lång. Vad som förefaller överraskande är sättet alkoholen binder samman alltihopa, jag upplever att öl i denna stil ofta blir spritiga men det undviker Resin galant. Sammantaget måste jag säga att det är en magnifik öl som går en lite annorlunda väg än de flesta dubbelipor. Med tanke på ölets karaktär tror jag också den kan klara lagring bättre än en del andra öl i stilen. Betyget landar på 4.2

tisdagen den 6:e mars 2012

Lite öl från USA

Fick just hem ett paket från staterna. Bytesöl så att säga. Detta blir något i form av ett skrytinlägg där jag presenterar ölen lite kvickt.

 

Ovan syns:

Sixpoint Resin - Ska vara en galet kraftfull DIPA. Man skriver "We zeroed in on the botanical structure of the hop cone to get to the essence of this beer. When hops are at their peak maturity, their cores swell up with a sticky, golden, resinous substance that is the flavor you crave from an IPA." Gillar den lilla burken på 355 ml! Schyst förpackning.
Tröegs Nugget Nectar Ale - En nästan legendarisk IPA, inte riktigt med samma hype som andra men jag tror nog den kan smaka bra trotts allt! Humleprofilen är aningen annorlunda, man använder här Nugget, Warrior och Tomahawk. Den släpptes i USA för drygt en vecka sedan så det är inget tvivel om att den är färsk!

Bells Hopslam - Är inte Nugget Nectar legendarisk är Hopslam det. Man utgår ifrån 6 humlesorter och ett extremt komplext humlegivsschema - Jag tvivlar på att det är en gimmick. Även denna är purfärsk då den släpptes i februari.

Ithaca Flower Power IPA - En IPA från den lilla bryggeriet i Ithaca med den fantastiska surölen. Denna har jag inte hört talas om men min bytespartner rekommenderade den och skeppade med den som en bonus. Örtig och blommig humle med en släng av deras husjäst, låter inte helt fel.

Hair of the Dog Adam from the Wood - Ja, vad ska man säga? Extremt limiterad version av Adam lagrad på Elijah Craig bourbonfat i 3-4 år. Det räcker nog så.

Hair of the Dog Bourbon Fred from the Wood - Det är inte vanliga Fred på trä, vilken jag nästan hellre smakat. Men denna är nog inte dum den heller. Kentucky Bourbon och en fantastisk grundöl, ja tack!

Captain Lawrence Rosso e Marrone - Suröl från ett bryggeri jag länge sett fram emot att testa. Rosso e Marrone bygger på en lagrad öl, blandad med mogna druvor och jäst med brettanomyces, därefter lagrad ytterligare på färska vinfat. Låter fantastisk på pappret. Detta är batch nummer 3.

Captain Lawrence Cuvee de Castleton - Ännu en suris från Captain Lawrence. Den ska varken smaka öl eller något annat. Muscat druvor, franska ekfat och vildjäst låter dock mycket trevligt!

Ithaca Excelsior! Le Bleu - Efter att ha provat Excelsior! Brute som visade sig vara en av de bästa ölen jag smakat kände jag mig tvungen att prova ytterligare en i serien. Le Bleu är blåbär och brettanomyces tillsammans med champagnejäst. Kanske är det inte en öl för alla men mig lockar den!

The Bruery Batch #50 Grand Funk Aleroad (G.F.A.R.) - Hembryggaren Al Buck vann den femtionde hembryggdstävligen  men en gueuzeliknande öl 2009. Priset var att återskapa den på bryggeriet. Man har traditionsenligt bryggt flera årgångar och blandat dem, olika vilda jäststammar har tillsatts i både fat och flaskor. 3 år efter starten är man redo att släppa ölen och nog är jag sugen på att se om jänkarna kan brygga gueuze.

lördagen den 7:e januari 2012

BeerSweden Forum Awards 2012!

Här följer mina nomineringar till BeerSweden Forum Awards 2012. De får syfta minnesanteckningar för kommande år.

1)Best Swedish Beer
Nynäshamn Stenstrand Sommar Ale
En fantastisk svensk pale ale som slår Amarillo och liknande öl med hästlängder. Fin smak, uppfriskande, lätt, balanserad med en helt underbar humleprofil. Denna ölen vill jag dricka varje sommar.

2)Best Swedish Brewery
Närke Kulturbryggeri
Det finns bra svenska bryggerier och sen finns Närke Kulturbryggeri, som på ett raffinerat sätt experimenterar, utvecklar och för ölen in i framtiden. Med historiska recept och en hantverksglädje sätter de Sverige på kartan år efter år. Hos Närke låts ölen stå i centrum, det känns väldigt ärligt och äkta. 2011 må ha varit ett svart och tungt år för Närke men jag hoppas nya krafter ges så jag kan få fortsätta förundras över deras öl.

3)Best International Beer
Cantillon FouFoune
I en dryck har jag aldrig tidigare upptäckt en friskhet och en skönhet liknande den i FouFoune, den förundrar mig. Måhända den är döpt efter kvinnans sköte som något vackert men den Orangegula etiketten är än finare och har en speciell plats i mitt hjärta. 

4)Best International Brewery
Cantillon
Med hundraåriga traditioner och på hantverksmässigt bryggs den bästa ölen i världen hos Cantillon i Bryssel. I en unik värld av spontanjäst öl är Cantillon diamanten i kronan. Efter så många år finns fortfarande innovation och en eftersträvan att sprida ölkultur. Det vill jag hedra.

5)Best Swedish Beer Bar/Pub/Restaurant
Mogwai – Mat och Bar. Helsingborg
På Mogwai sprids sann ölkultur, att till otroligt låga priser servera ett mycket brett utbud av öl till en stor skara olika sorters människor tar ölen vidare. Här möts fjortisar, hipsters, ölnördar, musiknördar, skejtare, affärsmen m.m. Majoriteten dricker såklart blasklagern på fat vilket ger Jonathan möjligheten att nästan erbjuda inköpspriser av finölen. En trevlig stämning med bra musik och fantasitska pizzor. Lägg därtill välorganiserade ölprovningar en gång i veckan för endast 100kr(!). Jag är glad att bo i Helsingborg.

6)Best Swedish Importer/Distributor
Brill & Co.
Service, service, service. Brill hade kunnat ha halva deras sortimentet och ändå stå överst på min lista - Deras bemötande är fantastiskt. Marc och Jonas och alla andra medarbertare på Brill ska ha den största elogen för det ni gör svensk ölkultur. Ni är glädjespridare på internet, på krogen och på mässorna. Den fantastiska ölportföljen behöver vi knappt inte ens nämna.

7)Best Swedish Beer Event
Stockholm Beer & Whisky Festival
Marianne Wallberg har skapat en fantastisk festival med en modern attityd. Välorganiserat med genomtänkta provningar och ett positivt bemötande av öl på internet. Importörer och bryggerier gör här också ett lysande jobb i att framhäva deras produkter och styrkor.

8)Swedish Beer Personality of The Year
Manker (& M2)
En uppfräshad intressant, läsvärd och lärorik blogg. En rolig och minst lika väldokumendterad Amerikaresa tillsammans med trevliga inslag från diverse festivaler. Utöver detta berättar han även om öl- och matparningar med en genuin dedikation. Manker kombinerar öl och humor samtidigt som han skalar av det pretantiösa och snobbiga som ofta uppstår. Han för också amerikansk bärs närmare Svergie. Annordnadet av ölprovningar och engagemanget på bloggen, facebook, beersweden och ute på puben har fått mig att nominera Manker till denna utmärkelse.

torsdagen den 24:e november 2011

Brutal Brewing - Ett framtidshopp?



Låt det bli sagt - För majoriteten av öldrickare är priset ett givet faktum. Det är inte många av oss som faktiskt är villiga att betala priset av vad hantverksbryggd öl egentligen kostar. Många av mina vänner drar sig ofta när jag rekommenderar öl i prisklassen 25kr+, något jag självfallet har full förståelse över. För många är ekonomin ett närvarande faktum och det är inte alltid motiverat att betala en större peng när man bara strupen ska svalkas. Även om smaken har en betydelse tar gärna plånboken övertaget.

Men efter att ha smakat de senaste ölen från Spendrups Brutal Brewing ställer jag mig frågan om denna utveckling av billigare öl kanske kan vara till det goda för oss alla. Min initiala inställning till Pistonhead och liknande öl har varit långt ifrån rumsren men nu börjar den allt svikta mer. Efter att ha provat de senaste tillskotten och sett vilken potential provbrygderna som serverades på Stockholm Beer & Whisky festivalen faktiskt har är jag hoppfull. Säga vad man vill om etiketter, förpackningar och produktbeskrivningar - Ölen är rätt goda!

Hur ska man då se på denna utveckling? Som ett hot mot hantverksbryggerierna? Jag är inte säker på det. Varför inte se det som en given inkörsport till bättre öl och en större medvetenhet. Jag är övertygad om att lagerdrickaren som för första gången öppnar en Pistonhead Kustom Lager faktiskt känner skillnaden mellan den och annan makrolager. Det är också min tro att samma lagerdrickare tänker två gånger innan denne går tillbaka till sina norrlands guld eller småland - Man kanske till och med slänger ett drömmande öga mot alehyllan? Formeln är enkel: En större medvetenhet leder till ett högre krav på produkten.

Vad händer då när ölen inte längre håller måttet? Jag tror stegen till alehyllan minskar. Kan lagerölen inte längre motsvara de uppställda kraven börjar man leta efter alternativ - Handen på hjärtat, var det inte så vi hamnade här? Ska vi då se Spendrups och andra makrobryggeriers nysatsningar som ett hot? För mig känns det motsatta troligare. Dessa bryggerier kommer aldrig motsvara de höga krav på kvalitet som många av oss redan idag har.

Vi har aldrig tidigare sett så många nya bryggerier slå upp portarna - både här och i USA, och i takt med att ölen tar sig in i finrummet ökar även efterfrågan från krogar och restauranger. Jag tror inte på något sätt att Spendrups kommer stjäla marknadsandelar av bra mikrobryggerier. Skulle det ske tror jag drabbade mikrobryggerier behöver ta sig en funderare över hur deras öl egentligen smakar. Priset kommer förbli en viktig faktor men om makrobryggerier skulle lyckas tappa den ölen jag vill dricka i en 10-kronors burk är jag en lycklig människa.

Är jag naiv? Måhända kanske hoppfull över en utveckling som kan gynna samtliga ölälskare. Nä, nu tar jag och knäcker en Chimney Sweeper. 
Låt skottsalvorna hagla gott folk!