Slottskällans Kloster 2008 och 2012

Slottskällans Bryggeri gör tveklöst bra svensk öl och deras Imperial Stout var för mig en god inkörsport mot de tyngre stilarna. Därför blev jag så glad när jag i Köpenhamn förra året hittade ännu en av deras starkare öl, nämligen Kloster från 2008. En öl som man också slutade brygga samma år. Det skulle dröja fyra år innan den kom tillbaka men nu kan vi återigen hitta svensktolkad trappistöl på systembolagets hyllor. Kloster 2012 (11679) denna gång i ekologisk tappning släpps den 2:a april i ett "40-tal butiker". Jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att parallellprova de båda ölen!

Kloster 2008

Ur flaskan flödar ett lätt rödfärgat öl med bruna nyanser, vätskan är klar och elegant. En liten skumkrona bildas men ebbar kvickt ut. Den källarsvala ölen har en svagt oxiderad, lätt fruktig doft som påminner om äpplen, plommon och sirap. Lyckligtvis är doften förhållandevis ren och inte överväldigande, den binder sig bra med ölens kryddiga karaktär. Doften snuddar vid den unkenhet som ibland hittas hos just äldre öl men det blir aldrig mer än en svag aning. I takt med att ölen blir varmare börjar sötman växa fram allt mer. I bakgrunden bjuder malt, ekträ och bär på små vinösa inslag.

Drycken är fyllig med en ren och påfallande söt smak. Kolsyran förefaller vek men stannar länge nog för att fylla sin funktion. Smaken följer doften och lagringen är väl märkbar även här, men det hela fungerar bättre när den värmande alkoholen hjälper till att stötta. När jag smakar ölen tänker jag på karamell, socker, övermogen frukt och nötter men den bär också på tanninliknande smaker som upplevs smått adstringerande mot slutet. Spelar humlen ett spratt eller är det lagringen? Smaken är dock klar och tydlig, och till min förvåning fortsätter den blomma ut alltmedan jag dricker!

Stiltypiskt hade jag inte lyckats gissa rätt, de belgiska tonerna är helt försvunna. Istället dricks den som en trevlig strong ale eller liknande stil. Ölen är prydlig och har lagrats med värdighet även om den förmodligen passerat sin topp.

För att särskilja de båda ölen presenterar jag den fulla betygsskalan denna gång, som utläses enligt följande:
Doft 7/10, Utseende 4/5, Smak 8/10, Munkänsla 4/5, Helhetsintryck: 14/20 vilket ger ett samlat betyg på 3.6

Kloster 2012

Redan vid ett första ögonkast skiljer de båda ölen sig. Årets upplaga är grumlig och har en tjockare brun färg med orangefärgade skiftningar (Ni får ursäkta att bilden tyvärr inte gör ölen rättvisa). Skumkronan är däremot lika flyktig som hos sin föregångare. Innan jag ens stoppat näsan i glaset lockar ölen med belgisk doft som jag närmast förknippar med jäst, estrar och skumbanan. Det belgiska temat fortsätter därefter med mjuka peppriga och kryddiga fläktar. Här återfinns också fruktiga dofter, en del plommon och aprikos blandat med ett stänk vanilj skapar en bild av något som kan liknas vid fruktkaka. Sammantaget är doften är len och bär på en svag sötma, tyvärr känns den aningen spretig men inget ett halvår i källaren inte kan lösa.

Ölen som möter mig är till en början mjuk i kroppen men kolsyran är här betydligt vassare även om bubblorna fortfarande är små. Smaken är likt doften pepprig men på ett trivsamt behagligt sätt, vad som emellertid överraskar är hur torr ölen är! Det kanske inte helt stämmer överens med vad jag är van vid i stilen men personligen uppskattar jag faktiskt det och tror den nu gör sig än bättre med mat. Sötman spelar i bakgrunden och vi bjuds istället på en hel del maltsmaker som spelar bra tillsammans  med den belgiska estrigheten. Små aningar av mörkt socker och en liten beska träder fram i eftersmaken vilket skapar lite av den komplexitet jag annars saknat i ölen.

Den belgiska karaktären är övertygande i Kloster 2012, en trevlig öl och definitivt något som kan avrunda vårkvällarna framöver. Slutligen är jag väldigt nyfiken på hur lagring kommer påverka flaskan, förhoppningsvis kan vi förvänta oss mer sammanflätade smaker.

Doft 8/10, Utseende 3/5, Smak 7/10, Munkänsla 3/5, Helhetsintryck: 16/20 vilket ger ett samlat betyg på 3.7

Sixpoint Resin

Den glada nyheten att Brill & Co. lanserar Sixpoint så här lagom till vårkanten gav mig ett infall att prova en av ölen för mig själv.

Sixpoint är ett relativt nytt bryggerier från hjärtat av Brooklyn. Shane Welch startade bryggeriet 2004 och sedan dess har Sixpoint utmärkt sig genom att skapa innovativa men stabila bra öl, ofta med historiska återkopplingar. Ett reportage om bryggeriet finns att hitta här, Brewery Show: Sixpoint Craft Ales.

Ölen jag smakar på idag är den nylanserade Resin. En kraftig Dubbel IPA där man tagit tillvara på humlekottens oljiga essens, kådan eller resinet så att säga. En lagom flummig men mysig film om det hela kan ses här, Sixpoint Resin.

Ölen som möter mig i glaset är mörkt brunorange med ett tjockt krämigt lager skum. Praktfullt värre! Redan här kan jag ana att den är rätt stygg. Mycket riktigt, doften är djup, tung och domineras av just den tjocka vällukten jag ofta förknippar med kåda och tallbarr. I bakgrunden finns den mer aromatiska doften av torr humle - en doft alla hembryggare borde känna igen. Sötman är subtil och välavvägd. Fruktigheten man vanligen hittar i denna typen av öl uteblir nästan totalt vilket känns uppfriskande för en gångs skull, allt den bjuder på är en svag aning av citrus och mörka bär. Kyld fann jag dofterna nästan ligga i lager men när ölen fått värmas upp och lufta sig lite band aromen sig samman - Jag vet inte vilket jag föredrog bäst.

Kroppen är kraftig och precis lagom för att bära upp beskan och smaken hos ölet. Kolsyran är relativt livlig men fyller sin funktion och lyfter smakerna. Smaken är ungefär vad man kan förvänta sig efter doften, väldigt humledominerad med kåda och uns mörk sirap. Beskan däremot är mjuk och lång. Vad som förefaller överraskande är sättet alkoholen binder samman alltihopa, jag upplever att öl i denna stil ofta blir spritiga men det undviker Resin galant. Sammantaget måste jag säga att det är en magnifik öl som går en lite annorlunda väg än de flesta dubbelipor. Med tanke på ölets karaktär tror jag också den kan klara lagring bättre än en del andra öl i stilen. Betyget landar på 4.2

Lite öl från USA

Fick just hem ett paket från staterna. Bytesöl så att säga. Detta blir något i form av ett skrytinlägg där jag presenterar ölen lite kvickt.

 

Ovan syns:

Sixpoint Resin - Ska vara en galet kraftfull DIPA. Man skriver "We zeroed in on the botanical structure of the hop cone to get to the essence of this beer. When hops are at their peak maturity, their cores swell up with a sticky, golden, resinous substance that is the flavor you crave from an IPA." Gillar den lilla burken på 355 ml! Schyst förpackning.

Tröegs Nugget Nectar Ale - En nästan legendarisk IPA, inte riktigt med samma hype som andra men jag tror nog den kan smaka bra trotts allt! Humleprofilen är aningen annorlunda, man använder här Nugget, Warrior och Tomahawk. Den släpptes i USA för drygt en vecka sedan så det är inget tvivel om att den är färsk!

Bells Hopslam - Är inte Nugget Nectar legendarisk är Hopslam det. Man utgår ifrån 6 humlesorter och ett extremt komplext humlegivsschema - Jag tvivlar på att det är en gimmick. Även denna är purfärsk då den släpptes i februari.

Ithaca Flower Power IPA - En IPA från den lilla bryggeriet i Ithaca med den fantastiska surölen. Denna har jag inte hört talas om men min bytespartner rekommenderade den och skeppade med den som en bonus. Örtig och blommig humle med en släng av deras husjäst, låter inte helt fel.

Hair of the Dog Adam from the Wood - Ja, vad ska man säga? Extremt limiterad version av Adam lagrad på Elijah Craig bourbonfat i 3-4 år. Det räcker nog så.

Hair of the Dog Bourbon Fred from the Wood - Det är inte vanliga Fred på trä, vilken jag nästan hellre smakat. Men denna är nog inte dum den heller. Kentucky Bourbon och en fantastisk grundöl, ja tack!

Captain Lawrence Rosso e Marrone - Suröl från ett bryggeri jag länge sett fram emot att testa. Rosso e Marrone bygger på en lagrad öl, blandad med mogna druvor och jäst med brettanomyces, därefter lagrad ytterligare på färska vinfat. Låter fantastisk på pappret. Detta är batch nummer 3.

Captain Lawrence Cuvee de Castleton - Ännu en suris från Captain Lawrence. Den ska varken smaka öl eller något annat. Muscat druvor, franska ekfat och vildjäst låter dock mycket trevligt!

Ithaca Excelsior! Le Bleu - Efter att ha provat Excelsior! Brute som visade sig vara en av de bästa ölen jag smakat kände jag mig tvungen att prova ytterligare en i serien. Le Bleu är blåbär och brettanomyces tillsammans med champagnejäst. Kanske är det inte en öl för alla men mig lockar den!

The Bruery Batch #50 Grand Funk Aleroad (G.F.A.R.) - Hembryggaren Al Buck vann den femtionde hembryggdstävligen  men en gueuzeliknande öl 2009. Priset var att återskapa den på bryggeriet. Man har traditionsenligt bryggt flera årgångar och blandat dem, olika vilda jäststammar har tillsatts i både fat och flaskor. 3 år efter starten är man redo att släppa ölen och nog är jag sugen på att se om jänkarna kan brygga gueuze.