Överflöd'i mjöd? Mjödhamnen - Kullabrygden

Jag har varit nyfiken på mjöd ända sedan jag på Stockholm Beer & Whisky fick prova en uppsjö varianter hos Mjödhamnen. Då hade de endast ett fåtal egna mjöd att bjuda på men nu bara några månader senare ser det annorlunda ut. Idag har man hela 16 mjöd hos systembolaget och mer är på väg under nästkommande släpp. Mjöden jag provar idag ska vara halvtorr och heter Kullabrygden (74844). Jag hade turen att kunna köpa den på mitt lokala systembolag då honungen kommer från just Kullabygden. Honungen i detta mjöd kommer ifrån Lars och Christine Rosenquist och är från hela året 2010, den beskrivs ha en tydlig dominans av bland annat lind.

I doften hittas genast äpple och blommor, den känns väldigt grön och växtlig. Men bakom detta döljer sig mjukare dofter av bland annat honung och nektar med en fyllig sötma i bakgrunden. En del svagare toner av jäst finns också i doften men det är inget som stör mig.
 
Smaken känns direkt balanserad och jag finner den relativt torr. Det finns fortfarande en sötma och distinkta smaker av äpple, päron och självfallet honung gör sig påminda. Honungen blir mer och mer framträdande när vätskan värms upp, precis som den efterföljande alkoholen. Mjöden upplevs värmande men fortfarande med en ren friskhet. Som oerfaren provare relaterar jag en del av smakerna jag hittar till vin eller cider med adderad honung. Fruktigheten är förvånande och jag tycker rätt bra om brygden! Det är att komma lite närmare just naturen.

Jag tycker det var en trevlig upplevelse och ser fram emot mer mjöd på bordet. Betyget landar på 3.8.

Vintageöl: Orval 2004

Idag är det 4th Annual Orval Appreciation Day och jag tänker fira denna, en av mina favoritöl, genom att smaka en 8 år gammal flaska. Meningarna går isär om hur den lagras och när den  helst ska drickas men jag känner på mig att den inte kommer vara en besvikelse. Har man ännu inte upplevt denna välbalanserade, friska och underbara öl gör man det lättas genom att beställa den styckvis på sitt närmaste systembolag - Orval (1650)

 

Förväntningarna är på topp. Redan när kapsylen pyser av flaskan dansar dofterna fram. Den gyllene, gnistrande ölen fyller upp glaset och lämnar en tjock mjuk skumkrona. Inte ett uns oxidation finner jag när jag för näsan mot glaset. Istället är den ren, frisk och fruktig, gröna äpplen, citrusblomm, gräsängar, mineraler, och en svag jordighet. Jästen dominerar aromen men istället för den syrliga torrheten som färskare flaskor bjuder på har denna utvecklats till något mjukare, lenare med toner av vanilj och torrt trä. Maltigheten börjar träda fram och i bakgrunden finns arom som anar om bröd och sädesslag.

Smaken är inte längre torr utan harmonisk och välbalanserad. Humlen har bytts ut mot smaker av päron och en ren blommighet.  Jag hade inte kunnat ana att den lagrats så väl. Kroppen sitter precis där den ska, varken för tung eller för lätt. I eftersmaken träder beskan fram, syrligheten finns inte att finna men det stör mig inte. Detta var inte menat att bli ett hyllningsinlägg i denna utsträckningen men jag kan inte hjälpa det. Orval är unik och fantastisk på sitt eget sätt. Glaset gapar tomt och det säger allt. Betyget blir denna gången överflödigt - den är en upplevelse.